måndag 26 mars 2012

Bvc

Idag har vi för första gången varit på Bvc för kontroll och Moa har växt som jag vet inte vad. Hon är 53 cm lång och väger 4680 gram. En viktuppgång på 300 gram sen hon vägdes i Uppsala för en vecka sen, kan inte klaga!

Bvc-sköterskan fortsätter att göra intryck på mig. Hon är med i matchen vad det gäller prematurkurva och vad man kommer att kunna förvänta sig av Moa, framför allt NÄR man kan förvänta sig saker. Hon tyckte inte heller att det var konstigt att jag ville skjuta på vaccinationen till nästa vecka. Jag har nämligen glukos kvar sen Neo-tiden och har vårdat det ömt just för att kunna ge när det var dags att vaccinera. Hon bokade även in en till sköterska så att de ska kunna sticka Moa samtidigt. Jag har fått för mig att det är bättre istället för att hon ska bli ledsen två gånger, men jag har haft fel förr.
Gick därifrån med en skön känsla i kroppen och en sovande Moa.

4 kommentarer:

  1. Underbart att få den stilla ron att allt är ok med vikt och längd. En viktig förutsättning för bra utveckling. Så njut Anna!

    Själv blev jag gråtfärdig igår. Skruttfia hade bara ökat 65g på en vecka. Visserligen så hade hon inte bajsat på en vecka och igår kom allt. Men fortsätter denna backiga, upp och ner viktgång funderar jag på att sluta amma och börja ge ersättning istället. Vill bara hennes bästa och vad är det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir lite bortskämd när man ger ersättning, jag har stenkoll på hur mycket hon får i sig. Det är väl omöjligt när man ammar! Men hade jag fått välja hade jag gärna ammat henne.
      Skruttfia hade ju i alla fall gått upp, och det är väl positivt?

      Radera
  2. Det har du rätt i ;)
    Men denna ständiga oro om allt äter upp mig inifrån.
    Men samtidigt nyper jag mig i armen nästan var dag.
    Över förundran.. är denna Goa tjej verkligen min dotter. Japp!

    Så Anna, våra barn är STARKA, kämpar. Det är därför dom finns hos oss.
    VISST ÄR DET GRYMT!

    Det spelar ingen roll om de är tjocka, smala, korta lr långa.
    De är alla små underbarn!!! <3

    SvaraRadera
  3. Förstår vad du menar om att nypa sig i armen. Det har inte gått lång tid alls sen Moa var pytte men jag har redan börjat glömma... kanske kroppens sätt att försvara?

    Alla barn är solklara mirakel men jag tycker nog att våra små premisar är ett strå vassare ändå. Livsvilja DeLuxe!

    SvaraRadera